Blogg

Borgmästaren, slutspurten och hoppet

Av allt jag vill säga till dig som ska rösta är det allra viktigaste - om du också framöver vill att det finns någon som  i Helsingfors arbetar för service på svenska och för att staden ska vara tvåspråkig så finns det bara en lista du kan välja. Det finns ingen annan som lika konsekvent och genomgående arbetar för att du ska få det du behöver.

Och glöm borgmästarvalet. Nu röstar vi fram den fullmäktigeförsamling som sen ska välja borgmästare. Så du ska rösta på den du vill se som din representant i fullmäktige, inte låta dig manipuleras av de stora partierna strid om borgmästarposten.

 

Jag har deltagit i ett antal val och det finns ett mönster som går igen i dem alla. Ett mönster som jag tror nästan alla som kandiderat kan känna igen.

Några har länge jobbat på sin kandidatur, för någon är den ett första steg in på en politisk arena, andra har varit med sen Kekkonens dagar, somliga lät sig övertalas och också om det kändes ovant i början så har vi alla vant oss vid kandidatrollen ju närmare valdagen vi kommer. Och förr eller senare här på upploppet ska alla känna av den spirande känslan av att det faktiskt kan gå vägen; det kan vara just du som är den som blir vald!

Det är så det ska fungera, annars skulle ingen nånsin ställa upp i val.

Och det ska sägas - det är modigt och värt en eloge för varenda en som fattade beslutet att vara kandidat. Inte alla du känner skulle våga mäta sitt förtroende i hemliga val. Det krävs en hel del, också sånt som man inte nånsin tänkte på (som varma kläder, skor som rymmer yllesockor, gott humör och mycket humor, grannhjälp och oändligt tålamod) när man tog beslutet att ställa upp.

Alla ska känna hoppet och tron på att det kan gå vägen.

Nu är det bara några dagar kvar. Snart vet vi.

06.04.2017 kl. 23:19

Rött - gult - grönt

 

Deltog i en panel om trafik och framhöll bland annat följande:

-Stadsbulevarder (i bemärkelsen koncentrerat bostadsbyggande invid de stora infartsvägarna till Helsingfors) tycker jag är en diskutabel lösning. Både med tanke på infarten och på dem som ska bo vid vägarna. Jag stöder mig på följande experter om min egen expertis skulle upplevas vara för grund:

 

-Norra Esplanaden kan inte och ska inte göras till gågata. Inte ens om centrumtunneln byggs.

 

-Centrumtunneln behövs och vore värd sitt pris (som förstås får vara lägre än planerat…). Den skulle frilägga stadskärnan från helt onödig genomfartstrafik. De facto finns en stor del av tunneln redan så det borde inte ens vara ett svårt beslut.

 

Vi talade också om Spårjokern, om spårvagnar och annan kollektivtrafik och om vägtullar/trängselavgifter och mycket annat. För mig framstår det som rätt klart att kollektivtrafiken av idag har nått nån sorts smärtgräns i pris samtidigt som man upprätthållit en balans i att den subventioneras till cirka 50%. Att då, som är rätt vanligt i valtider, plädera för avgiftsfri (aka “gratis”) kollektivtrafik framstår som en helt orealistisk utopi, särskilt som få föreslår varifrån pengarna ska tas. Det finns ingen trafik som “gratis”. Inte heller efter den 9:de april.

 

27.03.2017 kl. 22:02

Förtroendeglädje

Åkte buss och träffade en ung kvinna som jag känner, mest via mina egna barn, men vi är också släktens släkt och jag känner hennes föräldrar väl. Vi talade om förestående glada familjetilldragelser (för henne) och likaledes förestående kommunalval (för mig).

Jag halade fram en flyer med budskap, nummer och bild men hann knappt räcka över dem till henne innan hon sade: Jag behöver dem nog inte. Jag tänker rösta på dig.

 

Förutom att jag blev innerligt glad så har jag hela dagen funderat över det förtroendet hon och andra väljare visar sin kandidat och hur man bäst lever upp till det. Och det är väl såhär:

Det gäller att visa att man har skaplig koll och förmåga att sätta sig in i komplexa helheter.

Så gäller det att vara ärlig, både i hur man jobbar och hur man berättar om det för väljarna.

Om man är rättfram och vågar säga ifrån, samt kanske viktigast av allt, vågar fråga när man inte förstår, då är man rätt långt på väg.

 

Tack J för att du gjorde mig så glad - och tack för förtroendet.


 
27.03.2017 kl. 11:45

Alternative facts

Vi har en statsminister som idag, under loppet av mindre än 12 timmar har hunnit ha fler hållningar om den för språkkunskaperna i landet viktiga studentsvenskan.

Det är bekymmersamt av flera orsaker.

För det första låter det obehagligt bekant att landets högsta ledning har olika åsikter för olika målgrupper.

För det andra så är studentsvenskan förstås viktig, både för att trygga att det finns svenskkunnig arbetskraft och som en symbolfråga för ett tvåspråkigt land, men i dagens fall var den också en sorts avledande rörelse.

Regeringen vill gärna avleda uppmärksamheten från det faktum att svenskans ställning, såsom den manifesterar sig för oss som behöver service på det andra inhemska, försämras genom både jourreformen och tingsrättsreformen. Det gör man till exempel genom att, som statsministern gör i Tankesmedjan Agendas pamflett, påstå saker som inte håller streck som att en utvärdering av språkkonsekvensbedömningar som gjorts vid statsrådets kansli skulle ge vid handen att lagstiftandet vad gäller språkliga konsekvenser skulle vara på en hög nivå. Det visar sig att man på justitieministeriet inte kan verifiera detta statsministerns uttalande, ej heller vet varifrån han tagit uppgiften.

För det tredje så demonstrerar exemplet med sådan knivskarp tydlighet hur svårt det är för den som tillhör majoriteten att förstå en minoritets legitima behov. Den som inte själv vet hur det är att inte blir förstådd, vara orolig för att missa något viktigt eller feltolka nyanser i ett språk som man nog kan, men som inte är ens eget - hur det känns och vad det kan leda till vet man bara om man känt av det själv.

Och det vore skönt, gott och rättvist om landets ledning hade större insikter om detta och bemödade sig om att alla vi finländare fick känna oss lika och väl behandlade och förstådda.

I förlängningen gäller samma sak för staden och kommunerna. Ökad förståelse för specifika behov och en jämlik behandling ska gälla också i huvustaden.

22.03.2017 kl. 08:00

Jag ger mig. Motvilligt.

Såhär är det:

Valkompasserna är bra om de ökar valdeltagandet, vilket de förmodligen gör.

I övrigt är de något av en styggelse eller om man vill vara konstruktiv; en utmaning.

Inte för att de finns och testar mina åsikter, tyngdpunkter och min värdegrund utan för att de jobbar med kraftiga förenklingar. Nu säger du kanske att det är bra att politiker tvingas förenkla så man förstår vad de säger och tycker. Point taken.
Men det finns också färska exempel på vad det kan leda till om man driver förenkling väldigt långt. Skapandet av motsättningar är lockande, men det är inte sagt att det leder till god politik eller goda beslut.

 
Valmaskinslogiken utgår från förenklingar i påståenden som är omöjliga att ta ställning till som till exempel:
Talouskasvu ja työpaikkojen luominen tulisi asettaa ympäristöasioiden edelle, silloin kun nämä kaksi ovat keskenään ristiriidassa.

 
De ger kandidaten möjlighet att kommentera sitt svar, men mest vill man genmäla att frågan är konstigt ställd eller utformad som ett påstående som det är omöjligt att ha en åsikt om som kan anges i en procentuell andel eller på en glidande skala.

Jag svarade såhär:

 
"Tähän on mahdotonta ottaa kantaa näin. On olemassa ympäristöarvoja joita ei saa koskaan ohittaa ja niistä pitää suurkaupungissa käydä keskustelua - mitkä ne ovat? Toisinaan on tärkeämpää luoda uutta asumista tai yritystoimintaa."

 
Frågorna är väldigt detaljerade och handlar till och med om saker som inte har ett dyft med kommunalt beslutsfattande att göra. Som:

Perinteiset arvot - kuten koti, uskonto ja isänmaa - muodostavat hyvän arvopohjan politiikalle.

Mitt svar:

"Uskonto ja usko ovat henkilökohtaisia ja eivät välttämättä kuuluu päätöksentekoon ja politiikkaan. Samaten arvopohja on henkilökohtainen ja yksilöllinen. Poliitikon pitää voida keskustella arvoista ja myös kertoa omista arvoistaan. Minä kuulun kirkkoon ja omaan henkilökohtaisen uskon. Isänmaa ja sen vapauden puolesta taisteleminen on minulle tärkeää. Koti on minulle ne läheiset jotka olen valinnut, oman perheen lisäksi moni muu tärkeä ihminen."

Men jag ger mig - för jag får mycket kontakter av väljare som “gjort” maskinerna och hittat mig där. De vill kolla upp någon detalj eller höra mer om något svar. Och de kontakterna är värdefulla, så värdefulla att jag sväljer förenklingsförtreten. 

17.03.2017 kl. 08:14

Små mänskor är vår framtid

Nästan varje morgon eller eftermiddag stöter jag på det underbara lilla tåget av mycket små mänskor på väg från sitt daghem till utevistelse i närmsta park. De är skrudade i galonkläder (vad annars än vinter som denna) och gula reflexvästar, nån av dem pratar alltid oavbrutet och har jag tur hojtar nån av dem glatt när vi möts. Glädjen har inget med min person att skaffa, tyvärr, utan med det faktum att mitt sällskap i parken består av två trevliga hundar som tycker om barn. Nå, man tar de glädjeämnen man får - jag åker snålskjuts på två taxar…

 
Växande mänskor är vår framtid och det finns inget dyrbarare än att ge dem en möjligast god start. Också när deras egna utgångslägen är väldigt olika, och förutsättningarna ojämlika. Det är därför det är viktigt med en planerad och professionell småbarnspedagogik som ska vara tillgänglig för alla på lika villkor.

När jag annars är rätt noga med att det inte finns nån service som är eller kan vara avgiftsfri, så gör jag här ett undantag - till den delen daghemsavgifterna gäller organiserad småbarnspedagogik så kan och ska avgifterna sänkas. En bättre investering för din och min framtid kan jag inte tänka mig.

12.03.2017 kl. 16:12

Gråvädersinsikt

Gick på stan i rask takt i det gråaste av väder.

Mötte en kommunalvalskandidat som ville ge mig sitt prospekt. Stannade upp, smålog och sa: “Jag kandiderar själv så du ska spara dina broschyrer till en bättre målgrupp”.

Hon smålog vänligt tillbaka och vände sig mot nästa förbipasserare.

Och jag kände: Det här känns viktigt. Alla vi som valt att kandidera för väljarnas förtroende har gjort det för att vi tror att vi kan bidra med någonting väsentligt, att vi kan skapa en bättre stad, att vi vill ta ansvar.

Jag bidrar med min erfarenhet och tolv års kunskaper i kommunalt beslutsfattande.

Jag promenerade vidare och det skulle vara lögn att säga att solen bröt fram genom molnen. Men det grå var lite mindre grått. Och det räcker långt längre än man anar en torsdag i mars.

09.03.2017 kl. 14:55
Martina Harms-Aalto 2017