Åkte buss och träffade en ung kvinna som jag känner, mest via mina egna barn, men vi är också släktens släkt och jag känner hennes föräldrar väl. Vi talade om förestående glada familjetilldragelser (för henne) och likaledes förestående kommunalval (för mig).
Jag halade fram en flyer med budskap, nummer och bild men hann knappt räcka över dem till henne innan hon sade: Jag behöver dem nog inte. Jag tänker rösta på dig.
Förutom att jag blev innerligt glad så har jag hela dagen funderat över det förtroendet hon och andra väljare visar sin kandidat och hur man bäst lever upp till det. Och det är väl såhär:
Det gäller att visa att man har skaplig koll och förmåga att sätta sig in i komplexa helheter.
Så gäller det att vara ärlig, både i hur man jobbar och hur man berättar om det för väljarna.
Om man är rättfram och vågar säga ifrån, samt kanske viktigast av allt, vågar fråga när man inte förstår, då är man rätt långt på väg.
Tack J för att du gjorde mig så glad - och tack för förtroendet.
