Blogg

Av allt jag vill säga till dig som ska rösta är det allra viktigaste - om du också framöver vill att det finns någon som  i Helsingfors arbetar för service på svenska och för att staden ska vara tvåspråkig så finns det bara en lista du kan välja. Det finns ingen annan som lika konsekvent och genomgående arbetar för att du ska få det du behöver.

Och glöm borgmästarvalet. Nu röstar vi fram den fullmäktigeförsamling som sen ska välja borgmästare. Så du ska rösta på den du vill se som din representant i fullmäktige, inte låta dig manipuleras av de stora partierna strid om borgmästarposten.

Jag har deltagit i ett antal val och det finns ett mönster som går igen i dem alla. Ett mönster som jag tror nästan alla som kandiderat kan känna igen.

Några har länge jobbat på sin kandidatur, för någon är den ett första steg in på en politisk arena, andra har varit med sen Kekkonens dagar, somliga lät sig övertalas och också om det kändes ovant i början så har vi alla vant oss vid kandidatrollen ju närmare valdagen vi kommer. Och förr eller senare här på upploppet ska alla känna av den spirande känslan av att det faktiskt kan gå vägen; det kan vara just du som är den som blir vald!

Det är så det ska fungera, annars skulle ingen nånsin ställa upp i val.

Och det ska sägas - det är modigt och värt en eloge för varenda en som fattade beslutet att vara kandidat. Inte alla du känner skulle våga mäta sitt förtroende i hemliga val. Det krävs en hel del, också sånt som man inte nånsin tänkte på (som varma kläder, skor som rymmer yllesockor, gott humör och mycket humor, grannhjälp och oändligt tålamod) när man tog beslutet att ställa upp.

Alla ska känna hoppet och tron på att det kan gå vägen.

Nu är det bara några dagar kvar. Snart vet vi.

Åkte buss och träffade en ung kvinna som jag känner, mest via mina egna barn, men vi är också släktens släkt och jag känner hennes föräldrar väl. Vi talade om förestående glada familjetilldragelser (för henne) och likaledes förestående kommunalval (för mig).

Jag halade fram en flyer med budskap, nummer och bild men hann knappt räcka över dem till henne innan hon sade: Jag behöver dem nog inte. Jag tänker rösta på dig.

Förutom att jag blev innerligt glad så har jag hela dagen funderat över det förtroendet hon och andra väljare visar sin kandidat och hur man bäst lever upp till det. Och det är väl såhär:

Det gäller att visa att man har skaplig koll och förmåga att sätta sig in i komplexa helheter.

Så gäller det att vara ärlig, både i hur man jobbar och hur man berättar om det för väljarna.

Om man är rättfram och vågar säga ifrån, samt kanske viktigast av allt, vågar fråga när man inte förstår, då är man rätt långt på väg.

Tack J för att du gjorde mig så glad - och tack för förtroendet.

Såhär är det:

Valkompasserna är bra om de ökar valdeltagandet, vilket de förmodligen gör.

I övrigt är de något av en styggelse eller om man vill vara konstruktiv; en utmaning.

Inte för att de finns och testar mina åsikter, tyngdpunkter och min värdegrund utan för att de jobbar med kraftiga förenklingar. Nu säger du kanske att det är bra att politiker tvingas förenkla så man förstår vad de säger och tycker. Point taken.
Men det finns också färska exempel på vad det kan leda till om man driver förenkling väldigt långt. Skapandet av motsättningar är lockande, men det är inte sagt att det leder till god politik eller goda beslut.

 
Valmaskinslogiken utgår från förenklingar i påståenden som är omöjliga att ta ställning till som till exempel:
Talouskasvu ja työpaikkojen luominen tulisi asettaa ympäristöasioiden edelle, silloin kun nämä kaksi ovat keskenään ristiriidassa.

 
De ger kandidaten möjlighet att kommentera sitt svar, men mest vill man genmäla att frågan är konstigt ställd eller utformad som ett påstående som det är omöjligt att ha en åsikt om som kan anges i en procentuell andel eller på en glidande skala.

Jag svarade såhär:

 
"Tähän on mahdotonta ottaa kantaa näin. On olemassa ympäristöarvoja joita ei saa koskaan ohittaa ja niistä pitää suurkaupungissa käydä keskustelua - mitkä ne ovat? Toisinaan on tärkeämpää luoda uutta asumista tai yritystoimintaa."

 
Frågorna är väldigt detaljerade och handlar till och med om saker som inte har ett dyft med kommunalt beslutsfattande att göra. Som:

Perinteiset arvot - kuten koti, uskonto ja isänmaa - muodostavat hyvän arvopohjan politiikalle.

Mitt svar:

"Uskonto ja usko ovat henkilökohtaisia ja eivät välttämättä kuuluu päätöksentekoon ja politiikkaan. Samaten arvopohja on henkilökohtainen ja yksilöllinen. Poliitikon pitää voida keskustella arvoista ja myös kertoa omista arvoistaan. Minä kuulun kirkkoon ja omaan henkilökohtaisen uskon. Isänmaa ja sen vapauden puolesta taisteleminen on minulle tärkeää. Koti on minulle ne läheiset jotka olen valinnut, oman perheen lisäksi moni muu tärkeä ihminen."

Men jag ger mig - för jag får mycket kontakter av väljare som “gjort” maskinerna och hittat mig där. De vill kolla upp någon detalj eller höra mer om något svar. Och de kontakterna är värdefulla, så värdefulla att jag sväljer förenklingsförtreten. 

Gick på stan i rask takt i det gråaste av väder.

Mötte en kommunalvalskandidat som ville ge mig sitt prospekt. Stannade upp, smålog och sa: “Jag kandiderar själv så du ska spara dina broschyrer till en bättre målgrupp”.

Hon smålog vänligt tillbaka och vände sig mot nästa förbipasserare.

Och jag kände: Det här känns viktigt. Alla vi som valt att kandidera för väljarnas förtroende har gjort det för att vi tror att vi kan bidra med någonting väsentligt, att vi kan skapa en bättre stad, att vi vill ta ansvar.

Jag bidrar med min erfarenhet och tolv års kunskaper i kommunalt beslutsfattande.

Jag promenerade vidare och det skulle vara lögn att säga att solen bröt fram genom molnen. Men det grå var lite mindre grått. Och det räcker långt längre än man anar en torsdag i mars.